Snart slut på ensamheten

När jag läste igenom mitt förra inlägg märkte jag hur många engelska ord jag hade strött in här och där. Jag blev riktigt irriterad på mig själv.

Eftersom jag alltid har fördömt användade av utländska (läs: finska och engelska) ord i det svenska språket då det finns fullt gångbara svenska motsvarigheter, är jag ju lite av en hycklare då jag gör det själv. Jag vill verkligen inte ge sken av att vara en sådan där "åh nej, jag bor utomlands och har glömt svenskan" -typ.
För så är verkligen inte fallet. Det är i själva verket fortfarande så att jag tycker min engelska borde vara bättre än vad den är.

Det är bara det att jag, när jag skriver långa blogginlägg, tenderar att fundera alldeles för länge över hur jag ska formulera mig, och för att undvika att "fastna" skriver jag ner det första ordet som dyker upp i mitt huvud, vilket ibland är ett engelskt ord. Så därför.

Nu har jag snart överlevt mina två ensamma dagar här i flat D. Jag måste nog säga att det har varit lite hårt. Särskilt igår kväll, då det var helt otroligt dåligt väder.

När mörkret hade gjort sitt inbrott, vinden ven alldeles förtvivlat och regnet smattrade mot fönsterrutorna kände jag mig rätt ensam och övergiven. Jag måste också erkänna att jag blev aningen rädd: livlig fantasi som jag har, tyckte jag mig ofta höra steg i korridoren. Det gick så långt att jag gick och kollade flera gånger i köket och andra delen av lägenheten (med hjärtat i halsgropen) för att försäkra mig om att ingen var där. Helt onödigt förstås, det är ju låst och så vidare. Men som sagt, jag är mycket bra på att inbilla mig saker och egga upp mig själv.

Men, gårkvällen var nog rätt skön också på vissa sätt. Jag kunde till exempel ta tillfället i akt och spela musik högt och dansa runt i rummet och sjunga med, något jag aldrig skulle göra om det var folk här. Skulle någon av mina flatmates (åtminstone de jag är mindre bekant med) ha sett mig skulle de nog inte ha trott sina ögon. Inför dem är jag ju alltid blyg och tillbakadragen. Tyvärr.

Senare på kvällen hörde jag att den som bor under mig (och hans flickvän som är på besök) kom hem, så åtminstone är jag inte helt ensam i huset. Denna person har ett mycket extraordinärt skratt som hörs långa vägar och som jag vanligtvis brukar bli lite irriterad på under vanliga omständigheter då jag vill sova. Men igår, då jag låg i sängen, ensam i lägenheten med ovädret utanför och försökte sova var det tvärtom: jag tänkte bara "kan inte Cameron skratta igen, så jag kan känna mig lite tryggare och mindre ensam?".

Jag fick nog sömn till slut, även om det tog länge. Men jag hade ju ingenting jag måste upp till idag. Steg idag upp vid halv tolv-tiden och har mest tillbringat dagen med att städa rummet och tvätta kläder. Jag vill ju att det ska vara rent här då mina föräldrar kommer och kollar.

Trots att jag städat så noga misstänker jag ändå att min mamma (som är bättre på att upptäcka "fläckar" än någon annan) inte ska tycka att det är tillräckligt rent. Det är nu bara så att heltäckningasmattor (hat hat hat!) är otroligt svåra att få rena hur frenetiskt man än dammsugar. Särskilt som det finns en massa smuts, orsakat av tidigare hyresgäster, som har grott där långt före min ankomst. Nej, nu får jag nästan kväljningar! Inte konstigt att jag varit så ofta sjuk när jag bott här, så många bakterier som måste frodas i denna matta.

Nåja, jag fick det någorlunda rent i alla fall och det är jag nöjd med.

Mamma och pappa kommer alltså imorgon vid tvåtiden, om allt går som det ska. Jag är, vilket jag redan sagt, riktigt i spänning över att ha dem här. Det ska bli kul att visa dem stan och leka lite världsvan. Vi ska till Edinburgh någon dag också, dit jag, skam till sägandes, aldrig varit. Det kan ju bli intressant. Jag ser också fram emot att äta en massa gott på restauranger, vilket jag väntar mig att vi ska göra. Nam. Jag har inte direkt ätit gott på...ja, väldigt länge.

Nu är vädret bättre också. I morse regnade/snöade (!) det fortfarande, men nu har det mojnat och håller på att klarna upp. Hoppas det håller till imorgon!

Ikväll blir väl en liknande sjung-och-dansa-på-mitt-rum kväll, med avsaknad av vinden och regnet. Det är ju inte alldeles dumt. Nog saknar jag ju verkligen sällskap (framför allt saknar jag en viss person) men det är ju ändå bra att jag är så van vid att vara ensam och klarar av att sysselsätta mig själv!

Och imorgon kommer mamma och pappa och om en mindre än en vecka åker jag HEM. Det kunde vara värre!


(P.S. Lägg märke till avsaknaden av engelska ord i detta inlägg!)