Ignorerad vänskap

Jag har en god vän här i Glasgow. Han är utländsk utbytesstuderande. Han är väldigt trevlig, rolig, härlig; vi har umgåtts rätt mycket under den sista tiden och jag trivs verkligen i hans sällskap. So far so good.

Det är bara en sak angående honom som jag finner väldigt underlig: han vill inte vara vän med mig på facebook.

Då vi just hade lärt känna varandra gjorde jag en vänförfrågan, som han ignorerade. Lite förvånad blev jag ju, men brydde mig inte särskilt mycket om det. Någon vecka senare gjorde jag en till, med samma resultat.
Jag tänkte att jag skulle fråga honom om det, men vågade inte göra det av rädsla att han skulle ta illa upp och kanske inte vilja träffa mig längre. Så jag bestämde mig för att bara strunta i saken.

Men idag ändrade jag mig igen. Senast vi träffades tyckte jag att vi kom närmare varandra än någonsin; faktum är att jag har pratat med honom om sådant jag inte nämnt för någon annan här ännu. Med tanke på att jag (vilket jag gissar är ganska vanligt) kan vara facebook-vän med diverse människor jag knappt känner, kom jag fram till att det rent ut sagt är löjligt att vi två inte kan vara vänner!

Så idag gjorde jag en förfrågan igen, tredje gången gillt. Jag bifogade dessutom ett personligt meddelande där jag artigt uttryckte min vilja att bli vän med honom på denna virtuella mötesplats och att jag, eftersom vi är så bra vänner i verkligheten, inte ser någon orsak till varför vi inte kan vara vänner här.
Jag tänkte att denna gång kan han ju bara inte ignorera detta!

Men. Någon timme senare såg jag att han återigen hade gjort det.

Det var nästan så att jag blev gråtfärdig. I och med att han ignorerar mig på facebook, känns det som att han inte uppskattar mig fullt ut.

Samtidigt känner jag mig dum som tar detta på så stort allvar. Vad spelar en facebook-vänskap egentligen för roll, om man är bra vänner i verkligheten?
Jag märker verkligen, i och med detta, att facebook har börjat spela en alldeles för stor roll i mitt liv, att den gör mig paranoid; jag vet att detta är på gränsen till ohälsosamt.

Och ändå. Det ska väl ganska mycket till innan man ignorerar en vänförfrågan där?

Jag är också rädd att han tycker jag är jobbig som fortsätter skicka vänförfrågningar. Jag ångrar att jag skickade den senaste; jag är rädd att det ska förstöra vår vänskap, en vänskap som jag verkligen värdesätter.

Nästa gång jag träffar honom måste jag ta tjuren vid hornen och fråga honom om detta. Jag måste sluta gå på tå, måste sluta att jämt försöka vara snäll och till lags. Och tar han illa upp över detta är han inte värd min uppmärksamhet. Det är i varje fall vad jag försöker intala mig själv.

Suck. Vad enkelt det vore om inte facebook fanns. Då slapp jag oroa mig över struntsaker som denna.