Barnens bok om planeterna

Igår kväll då jag skulle lägga mig
Sökte jag efter något att läsa.

Innan jag somnar tycker jag nämligen om att läsa något
Inte Dickens eller Austen eller annat tjafs
Utan något som inte kräver mycket koncentration
Något där man bara flyter med
I texten
Innan man ska sova och drömma.

Igår kväll då jag letade bland bokryggarna
Hittade jag en bok om solsystemet
Vi hade läst den boken i skolan
I tvåan
Då vi höll på med rymden
Och jag tyckte så mycket om den boken
Och blev själv så fascinerad av solsystemet
Att mamma till sist köpte boken åt mig.
Det är säkert tio år sedan
Jag senast öppnade den boken

Den innehåller fakta om alla planeter i vårt solsystem
Merkurius, Venus, Mars
Jupiter, Saturnus
Uranus, Neptunus och Pluto
Och sist av allt Jorden.
Jag läste och läste
Och var trollbunden.

Förstås var jag trollbunden
Av planeterna
Av att Jupiter och Saturnus bara består av gas
Och att solen går framåt och sedan backar
Om man ser den från Merkurius
Och - förstås - att Jorden har ett så perfekt läge
Att liv har uppstått just här.

Förstås var jag trollbunden
Av allt det.
Det stora, avlägsna och lite skrämmande
Som är rymden.

Men det var en annan sak också.
Medan jag läste om planeter, asteroider och kometer
Började minnen dyka upp från då
Från tvåan
Det kunde vara en enda mening ur boken
Som jag mindes att någon i klassen
Hade kommenterat
Eller en annan
Som jag själv hade grubblat på i veckor.
Jag mindes hur fascinerade alla var
Hur roligt och intressant det var
Att ha rymdprojekt.

Och då
När jag låg där med boken i händerna
Tänkte jag på
Hur bra livet ändå var då.
Nä jag ska inte romantisera
Visst fanns det mobbning och skit
Då också

Men ändå
Då kunde man
Bli trollbunden av rymden
Då kunde man vara genuin och ursprunglig
Allt det som försvinner sedan
Då man ska vara stor och lyckad.
Och jag tänkte
Att den tiden verkligen aldrig kommer tillbaka.

Jag fick också känslan
Som jag får ibland
Av att min tid rinner ifrån mig
Och att jag inte lever mitt liv fullt ut
Så som jag borde.

Det är en hemsk känsla
Men kanske alla känner så ibland?