fredag 4 december 2009

Blekt decemberdagsljus

När man läser bloggar stöter man ju nu som då på kryptiska blogginlägg. Det vill säga inlägg där den som skriver indikerar att något speciellt har hänt utan att säga det rakt ut, utan istället använder sig av kryptiska halvpoetiska formuleringar så att läsaren ska få undra vad månne det hela handlar om.

Jag hade från början betsämt mig för att inte skriva sådana inlägg utan vara rättfram med allt jag vill vara rättfram om och lämna det som är mera personligt utanför bloggen.

Just nu känner jag mig dock manad att avvika från mina principer.



Varför ska det vara så svårt?
Så jobbigt, så många osynliga regler?

Det är så annorlunda när man möts i dagsljus.

Blekt decemberdagsljus, men ändå.
Det finns så många nya dimensioner
Så många ord, tecken, gester som ska tolkas.
Plötsligt finns alla regler där.
Plötsligt finns alla krav där.
De som försvinner i det upprymda festmörkret.
Plötsligt är jag genomskådad, hjälplös.

Och så sitter jag här och spelar upp scenen då vi skiljdes åt
Igen och igen.
Tolkar alla händelser, en efter en.
Försöker hitta tecknen - de positiva
(Om han inte ville skulle han väl inte...)
Och också de negativa
Som jag tvingar mig själv både att tänka på och inte tänka på.

Andra gången vi träffades -
Det var som att ta ett steg tillbaka
Och ändå kände jag annorlunda
Jag kände mycket mer
Jag ville bara förlora mig i...

Jag önskar saker vore annorlunda
Jag önskar jag vore annorlunda

Jag önskar jag visste, var säker, och slapp
Sitta här och återuppleva och tolka tecken.

Och jag önskar att jag inte skulle hänga upp hela mitt liv på en sådan här sak.
Jag önskar att jag bara kunde slappna av
Och ta det som det kommer
Tänka att Andra Alltid Finns.
Som det är nu kommer jag bara att bli
Så besviken
Om det inte...
(NEEEEEEEJ!!!)


Varför ska det vara så svårt?
Jag vill ju bara
Aldrig släppa

För en gångs skull




Det har sagts förr, men det tål sägas igen: jag tänker på tok för mycket.
Vilken tur att jag ska till Edinburgh imorgon så jag slipper gå runt här och grubbla mig sönder och samman.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar