Reading week över + en definition av flatparty.

Redan första november. Det är hemskt vad fort det går. Det är inte länge till julen. Det är mörkt och kusligt, men ändå mysigt. Jag skulle vilja tända ljus här i mitt rum, men det är förbjudet eftersom det förbenade brandlarmet lätt går på då.

Denna vecka har jag varit väldigt overksam. Som jag redan berättade har jag haft reading week och därför varit så gott som ledig, vilket har lätt till att jag gjort så lite som möjligt. Visst har jag masat mig till biblioteket nästan varje dag, men den mesta tiden där har ändå gått åt till att sitta och stirra/dagdrömma/halvsova. Som tur är har jag inget större inlämningsarbete på gång nu; det närmaste är en essä som ska vara klar nästa veckas torsdag. Men, inte skadar det ju att börja på med den i god tid. Hmm.

I onsdags åkte jag in till stan, ensam, och fixade en del saker. Det var den enda dagen denna vecka då det var bra väder. Solen sken, det var vindstilla och säkert femton grader varmt. Jag ville hitta Clyde, den stora floden som går genom staden, men visste inte riktigt var den var (floden alltså). Så jag tänkte: "nu går jag ända tills jag hittar Clyde". Och till sist hittade jag Clyde. Jag blev väldigt lycklig, så där som jag blir ibland, när jag kom dit. Området kring Clyde är inte extraordinärt vackert eller så; jag tror snarare att orsaken till mitt plötsliga lyckorus var att något i mitt undermedvetna hade längtat efter att se vatten i en större mängd. Är man kustmänniska så är man. Det vackra vädret bidrog också till lyckokänslan.

Jag tycker Glasgow har ett oförtjänt dåligt rykte. Det är ju en hur trevlig, vacker och vänlig stad som helst. Åtminstone den lilla del av staden som jag vistas i.

Vi har också haft en del flatpartyn. Jag tror att de flesta studerande som bor i liknande boenden som jag är bekanta med termen "flatparty" (företeelsen har säkert många olika benämningar) men ifall någon skulle behöva en förklaring kan jag förse er med en.

X antal människor (för det mesta folk från samma flat/ hus + några utbölingar)samlas i någons kök, ofta med intentionen att gå ut senare. Nyligen inhandlade alkoholhaltiga drycker placeras på bordet, någons iPod pluggas i de obligatoriska högtalarna och så börjas det. I något skede under kvällen kommer värden (eller valfri gäst) att informera åt förbipasserande att ett party är på gång och att alla är väldigt välkomna. Köket är plötsligt fyllt till bristningsgränsen av en blandning av känt och okänt folk. Till en början frågar man folk den vanliga ramsan (namn, nationalitet och vad de studerar), men allteftersom kvällen lider inser man äntligen hur onödigt allt detta är och kastar sig direkt in i en vild debatt om politik/könsroller/religion med någon av de okända (för de man känner har plötsligt försvunit). Ett antal nya par bildas (de flesta förhållanden varar dock bara några timmar)och plötsligt älskar alla Katy Perry. I något skede börjar alla äta morötter/ något annat helt random och om köket är på lämplig höjd kan man vara säker på att merparten av trafiken ut och in går genom fönstret. Vid fyrasnåret inser man att det inte är någon vits att ta sig till stan och krogen längre utan delar på det som är kvar av den sista Glen's vodka-flaskan och berättar hur mycket man älskar alla närvarande. Och när man på något mirakulöst sätt har tagit sig hem till sitt eget kök alternativt när gästerna mirakulöst har tagit sig bort från ens kök lagar man fyra ostsmörgåsar och en kopp te och facebookar lite halvhjärtat innan man faller ihop på sängen.

Nästa dag börjar (av olika orsaker) med att man ångrar att man gick på tillställningen, men när dagens stora samtalsämne visar sig vara "det där galna flatpartyt" kan man inte låta bli att vara glad att man inte missade det.


På grund av fredagens flatparty hade jag en giltig orsak att ignorera Halloweenfirandet och sitta inne medan alla andra gick på som monster. Det var mycket skönt.

Nästa vecka ska jag studera.