Reading week

Nu har vi reading week, vilket betyder att vi inte har några föreläsningar/tutorials alls (tutori-als alls, haha) utan ska använda denna dyrbara tid till att plugga hårt. Jag tycker det är lite jobbigt med reading week. Det kräver så mycket självdisciplin. Jag har gjort upp ett schema över vad jag ska läsa och när jag ska läsa det, för jag vet att om jag inte skriver ner saker kommer jag inte att göra det. Så är det bara. Nuförtiden. Annat var det för ett år sen.

Men trots det är det jobbigt att få sig själv att plugga. Jag begav mig till universitetet vid elvatiden i morse, hittade en ledig plats i biblioteket, satte mig ner och försökte börja på min stora litteraturessä. Försökte alltså. Efter bara några minuter fann jag mig själv tänkande på något helt annat, totalt okoncentrerad. Faktum var att under de två timmar jag tillbringade i biblioteket ägnade jag nog över hälften av tiden åt att bara drömma. Dagdrömma. Jag är otroligt bra på det.
Jag måste göra något åt saken! Såhär kan det ju inte fortsätta om jag ska komma någonstans i mina studier!

Jag har med andra ord lättare att få saker gjorda när hela dagen är inrutad. Fastän jag är trött efter en hel dag på universitetet orkar jag ändå plugga i en timme efteråt. Men när jag inte har några egentliga måsten alls, är det mycket svårare att få någonting gjort. Jag tror inte jag är unik på den punkten: jag tror detta är en del av den mänskliga naturen.

Just nu skolkar jag från min skotska country dance också. Det gnager nog lite i mig av dåligt samvete, men jag orkar bara inte bege mig ut i det stora glasgowska mörkret. Dessutom tycker jag faktiskt inte att dansandet är så otroligt roligt. Fast, nog ska jag fortsätta. Nästa vecka, då allt är inrutat och normalt igen, orkar jag säkert.

Jag fick förresten ut mitt gaeliskaprov som jag hade i fredags. Det är nämligen så att jag är ledig från allt utom gaeliskan (så nej, jag är inte helt ledig). Faktum är att Gaidhlig 1B är den enda gruppen på hela universitetet som har några lektioner den här veckan. Aningen typiskt. Nåja, jag fick ut provet och jag hade A2, det nästhögsta vitsordet. Bara två poäng bort! Trots att det var ett synnerligen kort och okomplicerat prov kan jag inte låta bli att känna mig lite stolt. Tydligen har jag lyckats någonstans, trots min lathet...


Jag är lite trött på vissa (inte alla!) av dem jag mest umgås med. Jag vet att jag borde se mig om efter andra och utvidga mitt sociala nätverk, men som bekant är det där med att ta kontakt med folk inte min starka sida...och idag då jag inte ens går på dansen beter jag ju mig verkligen tvärtemot mot hur jag borde bete mig (hur heter det egentligen?).

Och så längtar jag mycket efter någon, som jag fruktar att tänker vara borta hela reading week...skit.

Förlåt, det här var verkligen ett tråkigt och intetsägande inlägg. Jag lovar att jag ska skriva mer initierat nästa gång.