Ta tag

Redan onsdag. Snart veckoslut igen.

I söndags bestämde jag mig för att ta tag i saker denna vecka. Plugga ordentligt, äta ordentligt, börja träna. Jag har inte riktigt orkat med det tidigare, har liksom bara flutit med utan att riktigt anstränga mig.

Dessutom blev senaste veckoslut mer eller mindre droppen. Jag hade tänkt att jag skulle använda de dagarna till att plugga och göra andra vettiga saker, men så blev det inte. Som jag redan berättat, var jag och mina kompisar till QMU på fredagen. Det blev som bekant en lite misslyckad kväll för mig. På lördagen var jag helt enkelt för trött för att göra något. Jag hade planerat att stanna inne den kvällen. Men så fick jag ett meddelande av min tyska kompis Donata att jag fick komma på en fest som de skulle ha där hon bor (i ett annat student residence). Jag övervägde allvarligt att inte gå, så trött var jag, men bestämde mig till sist för att det skulle vara dumt att gå miste om en så bra möjlighet att träffa nya människor. Så jag gick dit.

Och det var roligt! Det visade sig att Donata hade blivit sjuk och inte kunde vara med och eftersom hon var den enda som jag kände sedan tidigare blev jag helt enkelt tvungen att sälla mig till de andra. Jag träffade verkligen mycket folk, från säkert 20 olika länder. Kelvinhaugh (som stället heter) verkar vara trevligare än Murano. Det är snyggare där inne, betydligt närmare universitetet och dessutom trevligare och originellare människor (detta gäller förstås inte alla som bor här, men vissa).
Skulle jag ha vetat på förhand hur de olika bostadsområden var, skulle jag helt klart ha valt Kelvinhaugh framom Murano. Men jag kunde ju inte veta.

Hur som helst, kul var det i varje fall och senare gick jag och några till från festen till en klubb i stan som heter ABC (ja, vi gick faktiskt. Just då kändes det inte långt att gå in till stan). Faktum är att jag kände till denna nattklubb från förr. De har nämligen konserter där också och bland annat mitt största favoritband någonsin, Capercaillie, har spelat där flera gånger. Så det stället har haft lite av en drömstatus för mig. Och nu var jag plötsligt där. Jahapp. Wow.

Stället var ovanligt trevligt för att vara nattklubb; de spelade bra och varierad musik jämfört med det enformiga dunket som vanligtvis spelas på dylika ställen. Dessutom kändes det fräschare än de något unkna unionerna. Dessutom var det downtown Glasgow, come on! Jag drömmer verkligen om att få se någon live act jag gillar där någon gång.

(Och ja, jag träffade någon, därför blev det en lyckad kväll.)

Så, på söndagen blev det inte mycket studerande för min del. Jag var för trött etc. Men jag ångrade inte att jag gått på den festen, det hela var bland det roligaste jag varit med om sen jag kom hit. Men, förra helgen var som sagt droppen. Jag vet inte hur det är med andra, men jag är inte van vid att festa hårt och knappt sova alls två nätter i rad. Jag har nog aldrig känt mig så sliten fysiskt som jag gjorde i söndags. Så då bestämde jag mig: nu ska jag ta tag i saker.

Så nu har jag gjort det. Igår var jag och sprang för första gången sedan jag kom hit, med mina litauiska vänner Julija och Saulius. Vi sprang inte långt, och inte fort, men det passade mig bra eftersom jag inte sprungit på nästan en månad. Vi sprang på en cykel/gång/springväg som går längs med en kanal. Det är verkligen otroligt vackert där. Jag ska ta bilder nästa gång jag beger mig ditåt. Kanalen i fråga leder till Loch Lomond om man springer tillräckligt långt.

Jag trodde jag skulle ha tappat en massa kondition och muskelstyrka, men konstigt nog kändes det inte så. Det kändes riktigt bra, faktiskt, och väldigt skönt efteråt. Jag ser redan fram emot nästa gång. Men då springer jag helst ensam, med musik. Jag är sån bara.

Och idag har jag skrivit min seminar exercise, en essä om en dikt som ska lämnas in på fredag. Jag satte mig i biblioteket efter sista föreläsningen och skrev den. Den blev knappast bra. Min förträffliga tutor Douglas har säkert massor med befogade klagomål över den. Eller så kommenterar han den inte alls, det skulle inte förvåna mig. Men jag är klar nu, hur som helst. Det känns skönt.

Så, jag känner mig rätt nöjd nu, även om jag har en del satsanalys- och fonetikpluggande kvar att göra (och även om jag har en fruktansvärd EngLit -tutorial på fredag) och även om min förkylning inte riktigt vill ge med sig.

Mitt största problem just nu är: varför svarar han inte på mina SMS? och varför bekräftar han inte min vänförfrågan på Facebook?