Att känna press etc.

Nu har jag skaffat appropriate adapter och har alltså kontinuerlig tillgång till internet. Jag kommer med andra ord att överleva!

Jag sitter här och dricker Highland Spring sparkling water ur min bästa muminmugg, det enda i porslinsväg som rymdes med och som dessutom fungerar som både tekopp och tandborstglas. Riktiga glas är ju så dyra! Ack, ljuva studentliv.

Nu är jag alltså inne på tredje dagen i detta Freshers' Week, som jag kanske borde berätta mera om. Freshers' Week eller Orientation Week är den första veckan på höstterminen, som ska fungera som ett slags infovecka för förstaårseleverna ("freshers"), då man ska bli bekant med universitetet samt lära känna andra fellow freshers. I själva verket handlar det mest om att festa hårt och leva så oansvarigt som möjligt innan studierna och därmed det Stora Ansvaret börjar. Detta "evenemang" (som det skulle ha stått i ÖT) är något som de har på universiteten i alla engelskspråkiga länder och som verkar ha närmast legendarisk status. Själv är jag lite skeptisk. Visst, det är bra att man får information och en chans att lära känna människor, men jag tycker att själva tillställningen är lite överskattad. Det står på flera ställen att Freshers' Week har potential att bli den bästa veckan i ens liv och att man verkligen ska passa på och leva ut innan de "tråkiga" studierna börjar. Det är nästan så att man uppmuntras att dricka så mycket som möjligt och tänka så lite som möjligt (det delas till och med ut gratis kondomer).

Jag tycker inte riktigt om denna uppmuntran. Det gör att man (eller åtminstone jag) känner en viss press på mig att festa så som man "ska" göra. Det är nästan så att jag har dåligt samvete då jag har varit nykter två kvällar i rad. Det är ju förvrängt, befängt. Jag tycker de som står bakom broschyrerna för FW borde tänka på att alla kanske inte vill festa varenda kväll och att man nog har tid för annat en studier i fortsättningen också. Som propagandan låter nu verkar det som om ens sociala liv tar slut när studierna börjar. Jag tror det kommer att bli tvärtom för mig. Faktum är att FW gärna skulle få vara slut redan; studierna skulle gärna få börja. Det är inte det att jag inte gillar att gå ut och ha roligt ibland, visst gör jag det. Jag vill bara inte känna mig tvingad till det. Dessutom tror jag att mitt egentliga sociala liv kommer att börja i och med studierna.

Men nog har jag fått min beskärda del av Freshers' jag också, och träffat folk har jag gjort i allra högsta grad. Min kompis Kaja är väldigt social och har redan samlat på sig massor med vänner, som samtidigt blir mina vänner. Tips: är du dålig på att skaffa kompisar, se till att skaffa en enda kompis som är bra på det. Då löser sig den biten.

Jag träffade en mycket trevlig kille igår på något som hette Language café. Han kunde lite gaeliska, hade släkt på Hebriderna och verkade veta mycket om språket och dess utveckling. Dessutom var han mycket söt och mycket trevlig och vettig. Han, jag och några till bestämde oss för att gå och se en stand-up komedishow på GUU (Glasgow University Union, ungefär som "kåren" gissar jag) men i kön hamnade vi i olika grupper och kom ifrån varandra. Sen, när det visade sig att vi inte rymdes in, ville de jag var med gå till QMU (Queen Margaret Union, rivalkåren) medan den Trevlige Killen och hans gäng ville gå till baren på GUU. Jag skulle mer än gärna ha gått dit med dem, men eftersom jag inte tyckte att jag hunnit bli tillräckligt bekant med Killen och verkligen inte ville verka efterhängsen gick jag med mina vänner till QMU. Med följden att jag ägnade resten av kvällen åt att ångra att jag inte gått till GUU med de andra. Hur ska jag få tag på honom och träffa honom igen? Jag vet inte ens var han bor! Men han ska studera bland annat tyska och eftersom jag ju ska på gaeliska och alla språk är i samma byggnad är chansen stor att jag stöter på honom igen. Hoppas hoppas hoppas.

Nu ska jag snart på något som heter Cultural Carneval med Kaja och en svensk tjej som faktiskt bär det utomordentliga namner Edith. Det kan bli kul, även om jag känner mig rätt trött och sliten. Kanske jag får chansen att prata lite svenska med min namné också, det skulle vara mycket skönt.

Bye.