Jag hade ju egentligen tänkt skriva blogg på söndagar, men eftersom jag (förhoppningsvis, om allt mot all förmodan går vägen) kommer att tillbringa största delen av morgondagen på tåg och flyg gör jag ett undantag den här veckan.
Jag tänkte skriva om att bada bastu.
Jag älskar att bada bastu.
Jag ser mig annars inte som särskilt "finsk" (mest p.g.a. språket, förmodligen), men när det kommer till bastubadande är det någon väl gömd purfinsk del av mig som vaknar till liv. Det finns lite som är så uppfriskande och lugnande som ett hett, ångande, lagom långt bastubad.
Jag har vuxit upp i en ganska flitigt bastubadande familj. Som de flesta finländska familjer (har jag för mig) har vi en bastu i anslutning till badrummet och det har varit tradition så länge jag kan minnas att bada två gånger i veckan. Särskilt på lördagen har bastun varit höjdpunkten i "helg-avkopplandet."
Och jag har gillat det ända sedan jag var liten.
Bastun har en renande effekt. Förutom (givetvis) kroppsligt,också psykiskt.
För jag vill att bastubadandet ska vara på ett visst sätt. Jag vill inte sitta i en gemytlig värme och småmysa. Nej, det ska vara ordentlig värme. Man ska "kasta på" tills det bränner i märg och ben, svetten rinner, hjärtat bankar och man knappt vet hur man ska sitta. Det ska vara lite av en kamp.
Det är det som är den mentalt renande effekten. Det ska vara så att man inte kan koncentrera sig på annat än själva bastubadandet. Så att man inte kan tänka annat än "oj, vad det är hett - oj, vad det är oliiiidligt".
Det är lite som att meditera, tror jag. På grund av bastuns olidlighet sållas onödiga tankar bort.
Och sen kliver man ut ur bastun på darriga ben, duschar och stiger tillbaka in i vanliga livet igen, lugn och själsligen renad.
Det är på det sättet jag vill bada bastu. Kanske har det nåt att göra med att jag är något av en "allt eller inget"-människa. Jag är ofta lite lat, men om jag gör något ska det minsann kämpas in i det sista.
Eller så har det bara att göra med det att när det kommer till sauna är jag en väldigt typisk finne. Hmm...
Förutom det, finns det andra saker som spelar in när det gäller kvaliteten på bastubadandet. Det ska till exempel inte vara någon klorig simhallsbastu. Helst ska den vara vedeldad, det ska vara fuktigt och ångande och dofta av den härliga blandningen av björkved och rök.
Och så blir ju bastubadandet en aning mer njutbart om man har tränat före, särskilt om man har varit ute och sprungit och det varit rått och blåsigt.
Jag har, för några timmar sedan, med andakt avnjutit det sista bastubadet på en tid.
Jag tycker mycket om Skottland, men en dålig sak är att det inte finns några bastur där! Inte sådana jag vill ha i varje fall.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar