En månad senare

Hej. Idag har det gått precis en månad sen operationen och därför tänkte jag förse er med en kort uppdatering om hur ögonen känns och synen funkar just nu. Det första jag vill säga är att things are a lot, lot better. Inte för att det var dåligt i början heller, men jag vill bara försäkra eventuella personer som funderar på att göra ingreppet att man återhämtar sig nästan förvånansvärt fort! Känslan som jag hade de första dagarna av att vara "halvblind" och bli tvungen att anstränga ögonen maximalt när jag läste nåt på dataskärmen är som bortblåst nu, den försvann redan efter den första veckan. Det samma gäller läsning av böcker och tidningar. Så nu kan jag läsa böcker och sitta framför Facebook tre timmar i sträck igen, hurra. I början tyckte jag att jag inte heller såg till tv:n riktigt lika bra som tidigare men nu tycker jag nog att allt syns hur bra som helst! Antingen har synen stabiliserats och blivit skarpare sen operationen, eller så är det bara hjärnan som har vant sig och inte kopplar ihop bra syn med glasögon längre. (Se mitt tidigare inlägg om det!) Det enda jag inte är helt nöjd med vad gäller synen är att jag har börjat se ringar (så kallade halo-fenomen)runt ljuskällor, t. ex. gatlampor, då det är mörkt. Detta är i och för sig inget nytt eftersom jag hade det problemet tidigare utan glasögon och det var också den första förändringen i min syn jag märkte då jag började se sämre som 11-åring, men jag hade ju vant mig vid att få det korrigerat av glasögonen. Detta är tydligen en ganska vanlig "biverkning" av laseropertioner och för de flesta försvinner den inom sex månader (står det i alla fall på nätet) men den kan också vara bestående. Trots att det är irriterande kan jag inte påstå att det hindrar min synförmåga särskilt mycket, och i dagsljus finns det över huvud taget inte, så om det blir bestående för mig kan jag nog leva med det. Jag kan dock tänka mig att det kan försvåra bilkörande i mörker, men eftersom jag inte kör bil är det ju inte aktuellt för mig. Vad gäller själva ögonen är de inte lika torra som de var i början och numera använder jag fuktdroppar enbart på morgonen och kvällen. Det är dock uppenbart att dropparna ännu är viktiga och att jag inte klarar mig utan dem. Då jag var till Esbo och hälsade på min kompis Pia för ca två veckor sen tog dropparna jag hade med mig slut dagen innan jag skulle åka hem vilket gjorde att jag inte kunde droppa på morgonen. Det resulterade i att mina ögon kändes väldigt torra och irriterade och jag satt och blinkade och kisade hela den fyra timmar långa tågresan från Helsingfors till Bennäs (folk undrade nog vad som tog åt mig). Väl hemma var jag tvungen att droppa ca en gång i timmen för att ögonen skulle bli normala igen. Så nog är det bara att troget droppa varje morgon och kväll i fem månader till och se till att jag alltid har en flaska Optive tillgänglig. Den gången hade det i och för sig bara gått två veckor sen operationen och jag tror situationen nog är bättre nu. Jag har också varit på min första springtur och badat mitt första bastubad sen operationen och det gick också utan problem. Det står i broschyrerna man får att man ska undvika motion, simning och bastubad i bara en vecka efter operationen men jag väntade i nästan fyra veckor. Jag tror nog att det skulle ha gått bra att börja lite tidigare, men jag ville ta det säkra för det osäkra. Jag kan alltså säga att jag har återhämtat mig så gott som helt sen operationen nu. Ibland glömmer jag nästan bort att jag gjort den, som då jag pratade med mamma och mormor härom dagen och skämtsamt konstaterade att jag längtar tillbaka till Glasgow så att nånting kommer att "hända i mitt liv igen", för "i sommar har det ju inte hänt särskilt mycket." "Men du har ju opererat ögonen, det är väl en stor händelse!!" anmärkte de då. Åhå, det hade jag glömt för stunden! Jag har också vant mig vid mitt "nya" utseende och då jag ser gamla bilder på mig själv med glasögon känns det nästan som om det är en annan människa jag ser... Hur som helst, förutom halo-fenomenen kan jag säga att jag är mycket nöjd och inte ångrar en sekund att jag gjorde det här! Operationen och de första dagarna efteråt är tuffa, men det är helt klart värt det. -------- På tal om att saker ska "hända i mitt liv"... På söndag åker jag tillbaka till Glasgow och då blir det minsann full rulle. Jag flyttar in i en ny lägenhet med nya människor för att som enda utlänning och enda som inte talar språket flytande ta del i ett gaeliskt projekt som institutionen ordnar, boendet är en del av det. Helgen därpå följer ett hejdundrande bröllop (Iains kusins) i Inverness och efter det börjar mitt sista år på universitetet med avhandling som ska skrivas och diverse uppdrag för det gaeliska projektet som ska utföras. Och om en månad (!!!) ska jag med föräldrar och pojkvän på blixtvisit till USA (!!!!!) för att under hejdundrande omständigheter fira släktingar som fyller år. Både hårt arbete och nöjen med andra ord. Man kan nog kalla de sista dagarna jag har kvar här i Jeppis för lugnet före stormen. Men tänk, jag får uppleva "stormen" utan glasögon!